Här hemma står tiden stilla, det ser ut som vanligt. Den här sommaren blev inte som någon annan sommar, den här sommaren blev det ingen semester! Den här sommaren blev bara fylld av oro, saknad, förlust och ledsamhet.
Det började med olika sjukdomar, ambulans, oro, följt av ovisshet med respirator som livlina. I 11 dagar höll den honom vid liv innan den stängdes av.
Saknaden är enorm, smärtsam, gör så ont, så ont, den tar kraft, energi och inget blir någonsin som förut, 60 år långt blev hans liv, älskade, underbara pappa, jag älskar dig så!!
Den 1 augusti somnade pappa in, jag väljer nu när det gått en tid att berätta det här så ni vet varför jag är frånvarande. med tiden kommer jag nog tillbaka, kanske om några dagar, en vecka, en månad, ett halvår, jag vet inte. När ork och lust finns så tittar jag in igen. Hoppas ni läsare finns kvar då!
Ta hand om er nära och kära man vet aldrig hur länge de finns hos oss!
Kramar Maria
.jpg)
